Marcus Norborg

Min resa mot Stigbergets topp har varit förhållandevis lång och slingrig. Efter en herrans massa års universitetsstudier, utlandsvistelser och allsköns mer eller mindre besynnerliga jobb, inleddes min lärarbana först för ett par år sedan som kringflackande vikarie i alltifrån Tensta till Lidingö. Lotsandet av privatelever i allehanda ämnen genom gymnasiets skärseldar kom snart också in i bilden. Det var under denna veva jag bestämde mig för att sy ihop en vacker lärarexamen i franska, samhällskunskap och musik utifrån mina spretiga högskolepoäng. Efter en tid som musik- och samhällskunskapslärare på Kungsholmens gymnasium landade jag på så vis slutligen på Stigbergets mäktiga topp hösten 2018. Och här har jag till min stora belåtenhet blivit kvar.

 

Om jag till att börja med ska säga något om min relation till franskan så gjorde den tvärt intåg i mitt liv då jag ett par år efter gymnasiet lät mig lockas iväg till Frankrike i kärlekens fotspår. Under fem års tid blev franskan sedan mitt vardagsspråk och efter en viss inledande skepsis är jag numera obotlig frankofil! Vad gäller samhällsintresset såddes det nog redan tidigt ett frö i samband med kortare och längre vistelser lite här och var i världen - en följd av att ha en chilensk mamma och en pappa med världen som arbetsplats. Att jag senare gav mig ut på egna upptäcktsfärder och så småningom gav mig i kast med allehanda samhällsstudier, blev nog helt enkelt en naturlig förlängning av uppväxtens äventyr. 

 

Som lärare funderar man ständigt kring vad som är bra undervisning. Själv tror jag mycket på väckandet av människors inre drivkraft och lust till att lära och därmed till att anstränga sig (allt lärande kräver disciplin och flit!). Min undervisning kretsar därför kring att få var och en att hitta något de går igång på. En viktig del i det tror jag är att inledningsvis utgå från mottagarens verklighet, från det som känns meningsfullt och intressant, samt att koka ner det komplexa till en greppbar essens. Först därefter kan man utarbeta en progression där belöningar och utmaningar portioneras ut så att det varken blir för enkelt (tråkigt) eller för svårt (hopplöst). Många datorspel illustrerar sådana belöningskalkylers skrämmande effektivitet! Som en del av detta tror jag på del- och slutmål som är maximalt konkreta och helst kvantifierbara - eleverna ska kunna följa och motiveras av sina mätbara framsteg. Parat med olika inlärningsstrategier, exempelvis minnestekniker, kan inlärningen på så vis effektiviseras på ofta uppseendeväckande vis! 

 

Med utgångspunkt i ovanstående, ett “recept” med förutsättningar för stordåd, har jag som förhoppning och ambition att ge mina elever tre utvecklande och roliga år här på PA Fogelströms gymnasium!

photo of Marcus Norborg

Marcus Norborg

Befattning:
E-post:
Telefon:
076-123 29 80